Like It Not

Tänk att jag aldrig kan lära mig utan måste alltid ta den till den högsta nivån, allt eller inger liksom! Igår hade vi en fruktnsvärt lång dag i e-tuna, med föreläsningar och sånt trevligt. Så jag började dagen med en rejäl frukost och kaffe till det för att vakna till. Cykla ner till tåget, var på föreläsningen och vi fick en liten paus efter halva tiden, köpte en stor kaffe, kände att det behövdes om jag skulle överleva den där dagen. Sen blev det lunch, vi var ett stort gäng som gick och åt på en mongolisk restaurang, det var verkligen jätte gott och där hann jag också klämma ner en kopp kaffe efter maten. Så att jag skulle vara fit for fight på eftermiddagen. Och visst blev jag kände mig lite dosig och lite darrig på händerna, kaffet hade fått in verkan! Men det blev ju inte bättre, fick jätte ont i magen, magknip. Trodde först att det var maten vi åt att den var dålig eller nått.. Hur som helst dagen tar slut och vi ska ta tåget hem vid 3, skönt tänkte vi eftersom vi skulle slutat fyra. Men nä då hade det skett en olycka så tåget var inställt, en buss kom efter 20 min, skönt det gick ju ganska fort. Men nej då har de satt in ett extra tåg i kolbäck så bussen släpper av oss där och då börjar magen göra mer ont än någonsin alla fryser, börjar tappa tålamodet, en timme fick vi stå där innan tåget kunde rulla. Så jag var hemma vid halv sex, helt slut och kände mig fortfarande lite dosig. Hur som helst det jag ville komma till att koffeinet hade sin verkan hela dagen/kvällen/natten, jag kunde verkligen inte somna igår, jag låg och vred mig i timmar, la mig i soffan framför datorn men vid tre halv fyra lyckades jag iaf somna. Jag vakna idag vid åtte och visst är jag pigg, kan koffeinet fortfarande sitta kvar tro? Nä en kaffe om dagen räcker nog för min kropp, fast nu klarar jag mig nog utan i några dagar.

Det var min lilla story, nu blir det träning och sen bär det av till flen vara att döma ett konståkningstest. Tjing.